För första gången e mitt liv så är jag tillsammans med en kille som jag verkligen älskar och som jag verkligen vill vara med. Detta skrämmer mig! I mina tidigare relationer så har jag alltid haft ett "bäst-före" datum och kännt ganska snabbt att jag inte vill! Men inte nu... vilket är jättebra! Men det har oxå gjort att jag är livrädd för att bli lämnad å sårad.
Jag VET hur mkt H tycker om mig och jag VET att han inte kommer lämna mig men jag är ändå rädd. Varför vet jag inte!
När vi va i Finland i somras så drömde jag en mardröm där H dog å det var så verkligt å så himla hemskt. Tror det hela vart värre efter det även om det bara var en dröm!

Mkt är ju hormoner oxå.. Just nu är jag ett riktigt PMS-monster =) Fast jag blir ju inte arg utan mer lessen... vet inte vad som är värst egentligen.. Det är lika jobbigt å va arg över ingenting som att gråta när man egentligen inte är speciellt lessen. Tycker mest synd om H - han tycker det är grymt jobbigt å se mig lessen. Inget e ju hans fel å det finns inte mkt han kan göra åt det! Men det mesta känns bättre när man blir omkramad å pussad på av någon man tycker om!