Har ett tag nu kännt mig ganska bortglömd och "oviktigt"... Verkligen inte när det gäller H men när det kommer till mina kompisar! Detta har gjort mig extremt ledsen ett bra tag så i helgen kände jag bara att jag måste sluta älta det hela.. Jag kan inte tvinga folk att umgås med mig å jag kommer heller aldrig vara personen som bjuder in sig själv. Det känns iaf mkt bättre efter denna helg och efter jag har kommit fram till att jag måste sluta klandra mig själv.
Vet att jag umgås med H mkt men det betyder inte att jag inte kan vara utan honom. Jag hittar på saker utan honom oxå även om jag älskar att umgås med honom å vill vara med honom jämt!

Känner iaf nu att mitt humör är mkt mkt bättre!